Ensam

Då man blivit van att man har sina speciella män som ringer då och då så blir ensamheten väldigt påtaglig då man plötsligt är sjuk en längre tid och inte kan ta samtal. Jag saknar rösterna, skämten, skratten och det eggande samspelet oss emellan. Jag saknar den tunga andhämtningen då jag målat in bilden och känslan av hur jag vill behandla just DIG om vi vore nära varandra. Att höra dig så tänd att jag nästan bränner mig på luren får mig så otroligt våt och het. Längtande till ett möte, i fantasin eller kanske till och med något mer… Där vi äntligen kan befria oss från pandemi, avstånd och känna på varandras hud…

Ensam är inte stark