Att kastas mellan sorg och oro då någon som mår fruktansvärt dåligt ringer och man sitter med som en vän i natten, då mannen i fråga inte kan släppa det krampaktiga greppet om luren som är den enda bräckliga livlinan han just då har.
“Lägg inte på!” ropade han flera gånger då hans trötta kropp sakta kom till ro och började slappna av i sängen på hotellet där han befann sig. “Lägg inte på!” Jag lade inte på. Jag stod med honom i skuggorna mellan avgrunden och livet, jag stod med honom medan vågskålen tippade hit och dit mellan liv och död. Jag stod med honom då han kräktes av depression och av alkohol. Jag stod med honom medan vi krigade mot demoner som flaxade runt hans huvud. Jag lade inte på utan stod med honom tätt intill, fast i ett annat land….
