Month: May 2025

Vi sa inte mycket när vi lämnade stigen och följde stranden i mörkret. Bara våra steg och våra andetag hördes – och det där laddade tystnaden, mättad av outtalat begär. Månens sken låg som en viskning över sanden, och våra händer nuddade ibland, av misstag, fast inte riktigt.

När vi såg badhytten, gömd bland vass och skuggor, möttes våra blickar. Jag visste redan innan han sa något. Den lilla träbyggnaden blev vår tillflykt. Vår hemlighet.

Inne i hytten andades vi djupare. Dörren stängdes bakom oss – som om vi stängde ute världen. Luften var stilla men laddad. Min hud kändes redan vaken. Hans blick vilade på mig som om den redan tagit av mig kläderna.

Han kom nära. Ingen brådska. Inga ord. Hans hand smekte min rygg, följde linjen ner mot svanken, sakta, som om varje centimeter var en upptäcktsfärd. Min kropp svarade innan jag hann tänka. Jag lutade mig bakåt, lät honom ta plats.
När hans hand gled över mina höfter och upp mot mina bröst, visste jag att jag inte skulle stoppa honom.

Mina bröstvårtor styvnade under hans beröring. Hans tunga hittade dit – varm, våt, hungrig. Han sög långsamt in spetsen i munnen, lät läpparna leka runt den, medan hans andra hand redan sökte sig mellan mina ben.

Jag stönade tyst, men det vibrerade i hela mig.

Hans fingrar cirklade, utforskade mig som om jag var ett landskap han längtat efter att få kartlägga. Min klitoris bultade under hans beröring, känslig och het. Jag kände hur jag blev våt – inte lite, utan hejdlöst. Som om kroppen redan visste att detta aldrig skulle bli stilla eller svalt.

Våra kyssar blev vildare. Varmare. Våra tungor möttes i ett spel där ingen ville vinna. Bara smaka. Bara känna.

Och när jag vände mig om, med händerna mot träväggen, kroppen öppen och väntande, kände jag honom bakom mig – het, hård, ordlös. Hans händer grep mina höfter. Det fanns ingen tvekan, bara den där djupa, förankrade viljan.

När han trängde in i mig var det som att världen smälte. Jag tappade andan. Hela min kropp öppnades, tog emot, ville mer.

Han rörde sig långsamt först, med tryck och djup. Som om han visste att jag behövde varje sekund. Varje rörelse. Sedan djupare. Varmare. Våtare.
Mina stön blandades med ljudet av hud mot hud, andning mot nacke, händer som greppade och släppte.

Min klitoris blev åter hans fokus – hans fingrar rörde vid den medan han fortsatte inom mig, och det blev bara mer, mer, mer. Tills hela jag exploderade i vågor av fuktig njutning. Hett, galet, andlöst.

Och vi fortsatte. För begäret tog inte slut. Det vilade bara för att växa igen.

Det var en av de där kvällarna när kroppen är trött men själen är vaken. Vi satt kvar efter middagen, i baren, avslappnade efter dagens alla intryck. Jag log mot något kanske var det , men det var blicken från dig som fick mig att stelna till inombords.

Du såg på mig. Rakt igenom.

Din blick var inte frågande – den var redan där. Som om du visste exakt hur jag lät när jag andades djupt, hur jag smakade när jag öppnade mig.

Jag borde ha vänt bort blicken. Jag borde ha tänkt. Men i stället log jag tillbaka. Mjukt. Inbjudande. Och något i luften förändrades.

Du reste dig, och plötsligt stod du där framför mig. Så nära.
– Ska vi ta en promenad?

Jag svarade med ett enda ord.
– Ja.

Vi gick ner till stranden. Mörkret låg som ett täcke runt oss, och havet andades långsamt. Vi satte oss på en bänk. Ditt lår nuddade mitt, din hand vilade på mitt knä.

Jag tittade upp på dig – och allt var redan sagt.

Din hand smekte mitt lår, drog långsamt upp klänningen. Du rörde vid mig över trosorna, mjukt, cirklande, tills mina andetag blev tunga. Du visste redan. Du kände det genom tyget.

När du drog av mig dem och föll ner mellan mina ben, andades jag in din hunger. Din tunga mötte mig som en bön. Våta, rytmiska rörelser som drev mig uppåt i en spiral av ren njutning. När dina fingrar gled in i mig samtidigt, gav jag efter. Lät dig ta mig dit bara du kunde.

Min orgasm kom ljudligt, öppet, så som kvinnor låter när de inte håller tillbaka.

Men det var inte slut där. Jag ville ha dig också.

Jag föll ner på knä, smekte din hårda längd med handen, med munnen. Sög dig djupt, långsamt, såg upp på dig medan du tappade kontrollen i mitt grepp. Du stönade mitt namn.

Och jag visste – du var min nu.

När jag reste mig vände jag mig om, böjde mig över bänken, sköt höfterna bakåt. Du förde dig in i mig i en djup, lång rörelse.

Jag fylldes av dig. Helt.

Du rörde dig med en hunger som fick mig att gny, flämta, be om mer. Ditt grepp om mina höfter, dina viskningar mot min nacke, din kropp mot min – allt byggde mot något större.

Din hand fann min känsligaste punkt igen, smekte mig medan du tog mig bakifrån, tills jag kom en andra gång, så vått, så högt, att jag nästan svimmade av känslan.

– Kom i mig, viskade jag. Och du gjorde det. Djupt. Med ett stön som fick mig att darra igen.

Sedan blev det tyst. Våra kroppar glänste i månskenet.

Och i den sista blicken vi delade visste vi båda – det här var inte över.

Jag vet inte exakt när det började. Kanske var det hans blickar – de där som stannade kvar lite för länge, som fick huden att darra under blusen. Kanske var det min nyfikenhet. Eller bara den där växande tystnaden mellan oss. Den som doftade av något förbjudet.  Vi var hemma hos honom på fest. Jag och min sambo. Allt var som vanligt. Nästan. Förutom att jag kände hans ögon i nacken varje gång jag vände mig om. Och när min sambo till sist gick hem, blev jag kvar.  Inte av misstag. Inte längre.

Han satte sig bredvid mig. Nära, men inte för nära. Vi pratade. Skrattade. Och sen kom frågan, viskad och självsäker:
– Ska vi basta? Naket och avslappnat. Jag skrattade. Spelade förvånad. Sa nej – för det ska man ju göra.
Men mitt inre skrek ja.   Så när han frågade igen, tyst och intensivt, svarade jag innan mitt förnuft hann säga stopp:
– Ja. Men med handdukar.

Bastun var varm, dov, innesluten. Ångan låg som ett slöjande skynke mellan oss, men våra kroppar visste redan. Jag satte mig mitt emot honom, handduken klibbig mot huden. Svetten rann långsamt mellan mina bröst, ner längs magen. Mina bröstvårtor hade styvnat i värmen – eller av hans blick. Jag såg hur han följde varje droppe som om han redan smakade den.  Han reste sig. Tog ett steg mot mig. Handduken gled av honom som om den aldrig funnits. Han stod där, naken, varm och tung av närvaro. Inget i honom skämdes. Hela han var en inbjudan.

– Får jag? viskade han.

Jag nickade till svar.

Hans händer gled upp längs mina ben, och när han nådde mina höfter lät han handduken falla från min kropp. Jag var naken, insvept i värme, i ånga, i honom.  Han såg på mig som om jag var något heligt. Hans hand smekte min kind, sedan mina bröst – och när hans läppar omslöt en styv bröstvårta och han började suga, långsamt, fokuserat, förlorade jag mig. Det var inte bara hetta – det var dyrkan.   Hans tunga cirklade runt spetsen samtidigt som hans hand gled längre ner, smekande och utforskande. Jag kände hur hela min kropp svarade, och jag ville ha mer.En ström av värme spred sig från bröstet, genom magen, och djupare – till det allra mest levande i mig.  Jag kastade huvudet bakåt. Han lät sina fingrar gräva in sig bakom min nacke och drog mig närmare. Jag lät honom äga den stunden – äga mig – men aldrig på ett sätt som gjorde mig liten. Jag kände mig trygg i hans famn. Han bytte sida. Lät sin mun glida över min bröstkorg och sög mjukt även på den andra bröstvårtan. Våta kyssar, tunga andetag, hans skäggstubb mot min känsliga hud – allt brann.  Hans läppar vandrade vidare. Ner över magen, över höfterna, tills jag darrade under honom. Jag var öppen och överlämnad. Oemotståndlig, även för mig själv.  När han rörde mig där, med fingrar som visste precis var jag fanns, började hela min kropp bulta.  Jag stönade till – inte högt, inte skrikande, men med en rå intensitet som fick träet omkring oss att vibrera. Det var som om ett skrik av vild åtrå brann i mitt bröst, men istället bröt ett djupt, otyglat stön fram – lika ohejdbart som njutningen själv.   Han lekte med mig, cirklande, rytmiskt, och när min njutning steg – när allt inom mig sträckte sig efter honom – höll jag inget tillbaka. En våg drog genom mig. Hett, pulserande. Jag kände mig som om jag öppnades på nytt.  När han trängde in i mig gjorde han det långsamt. Med en vördnad som gjorde att jag nästan grät. Han rörde sig med stillhet och styrka, som om varje rörelse var en bön.  Vi var bara andetag och suckar, våta kyssar och mjuka, fuktiga rytmer. Bastuns ånga smälte ihop med vår svett. Med våra kroppars språk. Mina ben runt honom. Min rygg mot träet. Min mun mot hans hals.  När är jag kom, gjorde jag det tyst. En darrning, en skälvning, en explosion som brann inuti. Och han höll mig. Höll kvar.  När min andning sakta föll tillbaka till rytm, låg jag kvar i hans famn. Bastun kändes som ett annat universum. Stillhet. Efterklang.

Inga ord. Inget behövdes. Men jag kände något växa inom mig. Inte skuld. Inte skam. Utan något annat  Stolthet.  Jag hade sagt ja till mig själv. Till min kropp. Till min hunger. Jag hade låtit mig bli tagen – och tagit samtidigt.  Det var inte bara han som fick mig att darra. Det var jag som tillät mig att känna.  Och den stoltheten satt djupare än huden. Den satt i bröstkorgen, i hjärtat, i det sätt jag reste mig efteråt och samlade upp min handduk.  Jag vände mig om innan jag öppnade dörren. Mötte hans blick.
Han log. Inte ägande. Inte krävande. Bara förstående,  jag log tillbaka. Ett leende som bar upp hela mig.